Spåra, Jöns 🔗

Kallas i bref af år 1411 ärlig och välbördig man.
Anrep 4, s 91.
Adel. ätten Spåre, N:o 160, denna gamla och otvivelaktigt ursprungligen Finska slägt är redan i medeltiden i Finland bekant genom åtskilliga densammas i räfstetings- och landsynerätter deltagande medlemmar, men flere af dessas ättledning sinsemellan har ej kunnat utredas. Den första kända stamfadern, hvars afkomlingars namn led för led i rätt nedstigande linje blifvit upptagna och till riktigheten bestyrkta uti ett Hofrättens i Åbo derom den 21 Juli 1647 utfärdade bevis, var Jöns Spåra, som i bref af år 1411 allaredan kallas ärlig och välbördig man. Hans ättlingar vunno under tvänne olika nummer och namn introduktion å riddarhuset. Först utverkade nemligen hans afkomling i åttonde led, Ståthållaren på Kexholms slott och öfver dess len Henric Månsson Spåra, år 1623 ättens introduktion under N:o 160 med namnet Spåra, och sedermera blef denne nyssbemältes faders kusin, Löjtnanten, slutligen kaptenen, Johan Ericsson Spåra, hvilken först efteråt kunde utreda sig tillhöra samma slägts äldsta ättegren och i sjunde led härstamma från förenämnda Jöns Spåra, särskildt den 13 nov 1647 Adlad och antag namnet Silfverspåre, samt vann sålunda och med då tillika erhållen liten tillökning i hjelmprydnaden för det gamla ättevapnet, en silfverspåre i blått fält, äfven 1649 skiljd introduktion under N:o 385. Dennas ätt eller ättegren utgick innan slutet af samma århundrade, hvaremot den först introducerade grenen ännu fortlever, och blef 1818 immatrikulerad å Finska riddarhuset under N:o 9 bland Adelsmän med det redan vid 1765 års riksdag för ätten ändrade namnet Spåre.

Anrep 4, s 91.