Ehrs?, Beata Hansdotter 🔗

OBS! Är ej helt säker på föräldrana!
Bouppteckningen vid hennes död omfattade 54 sidor.
I jan. 1773 avled på Murkais hemman bonde och gästgivarehustrun Beata Hansdotter. Dödsorsaken var gulsot och hon var vid sitt frånfälle 51 år gammal. Förteckningen över egendomen och dess fördelning upptar hela 56 sidor och hör till de största från denna tid. Vid 24 års ålder vigdes Beata Hansdotter med den ett år yngre Matts Johansson, vars far redan innehaft Murkais. Matts Johansson bortrycktes emellertid av döden vid 40 års ålder, kort före julen 1762. Paret hade då en 11-årig son, Matts, f 1751. Vid moderns bortgång var han myndig, 22 år, och skulle alltså ärva henne. Beata hade emellertid två år efter sin första makes död ingått nytt äktenskap med en Matts Mattsson från Kaitsor. Han var 15 år yngre än hon själv och vid hennes död endast 37 år gammal. Han hann också gifta om sig följande år med en 14 år yngre från Tuckur. Vid sin död 1794 upptas han likväl som gästgivare på Murkais. Många dog på hemmanet detta år, synbarligen i någon farsot. Då hade även styvsonen, som också hette Matts Mattsson dött föregående år, 42 år gammal.

Beata Hansdotters arvingar 1773 var alltså dels den myndige sonen Matts Mattsson, dels hennes andre man Matts Mattsson.Hon hade testamenterat fastigheten åt mannen, men sonen hade stämt styvfadern till domstol för att söka ändring, vilket synbarligen också lyckades eftersom han 1893 dog som bonde och gästgivare på Murkais.

Fastigheten bestod av halva Murkais skattehemman värderat till 400 daler kopparmynt. Boets totala tillgångar belöpte sigtill 9862 daler och 26 öre kopparmynt, men därav utgjorde fastigheten 400 daler. Boets värdefullaste tillgångar utgjordes av pengar. Härtill kom guld- och silverföremål till ett värde av 313 daler o koppar för 352 daler. Järnföremålen och en smedja värderades till 288 daler. En tredjedel i en väderkvarn med innanrede var värd 50 daler.

Beata Hansdotters kläder var värda 419 daler, hennes makes garderob 360 daler. Hästarna och boskapen steg till 445, åker och körredskapen till 339.

Spannmålen värderades till 2097 daler. På gården fanns två hästar, sju kor, en oxkalv, en spädkalv och en två års gammalsugga.
Beata Hansdotters garderob omfattade 97 värderade klädesplagg. Hennes dyrbaraste plagg var en tröja av svart satin värd mera än en silverbägare och nästan lika mycket som en ko.

Den 37-årige Matts Mattsson står i fråga om elegans nära nog framom henne. Garderoben omfattar 81 plagg. Festklädseln består av en svart filthatt, han hade tre sådana, vidare svart silkeshalsduk ovanpå lösbröstet av lärft, som i sin tur anbragtes ovanpå lärftskortan. Vidare hade han en ny väst av blått kläde, ett livstycke av rödrosigt flanell och en tröja av vit vadmal. Dessutom hade han knäbyxor av älghud, bockhud mm. Vintertid hade han använt en fårskinnspäls, en kortare likadan päls mm.

De dyrbaraste plaggen var den nya blå klädesvästen om 54 daler, vilket var lika mycket som två silverskedar. Därnäst kom byxorna av älghud (kostade som en liten ko).

Husets dyrbaraste möbel var ett slagur av mässing med fodral. Inredningen var tydligen till stora delar väggfast. En stor kista med beslag och lås var värd 18 daler.

Gårdens boksamling var för allmogeförhållanden ovanligt stor, omfattande hela 20 verk, likväl uteslutande av religiöst innehåll.

Till fest har man dukat med tenn och silver. Det fanns 6 sopptallrikar av tenn, två soppfat, det dyraste av hamrat tenn,och två flata tennfat. Man hade 5 silverskedar och man har druckit ur en silverbägare eller silvertumlare. Man hade dessutom ett saltset av tenn och två tennflaskor samt två tennstop, ett förtennat soppfat av koppar. Vanligare än silvret och tennet var husgerådet av porslin, sten och glas - likväl främst till festbruk.

Gästgiveriet har haft hand om posttransporten, det fanns en järnskodd postsläde med karm och en postväska. Till gårdens dyrbaraste föremål hörde en schäs.

Penningtransaktioner hade gården med folk i hela socknen, man hade tydligen både lånat pengar och spannmål. Sammanlagt hade sterbhuset fordringar på 86 personer. En grupp gällde släktingar och grannar, såsom mågen Jacob Klemets och gästgivaren Abraham Murkais.

Bo Lönnqvist., Rågens Rike 1986, s. 21.
Se även Bror K. Åkerblom, Vörå sockens historia, Del 1, Åbo 1937, ss. 70-71 och s. 404